annafroderbergg

Där här är Pierre. Pierre har en dalmatin (som inte heter Pongo) och han är min granne.
Han är en riktig festprisse vilket resulterar att man för det mesta träffar Pierre på fester.
Att träffa Pierre på fester är absolut inget minus, eftersom han alltid är på bra humör och sprider glädje.

När vi hade Mats (min halvpappa) föräldrars hund (chihuahuan Chico) här i några månader såg han till att försvinna. Han rymde när altandörren stod öppen, och tillslut hade han hamnat utanför Pierres hus. Pierre såg till att fotografera hunden och sätta upp en bild på den utanför deras hus. Vilken hjälte va!?

Det är alltid kul att ha en granne i sin egna ålder som man kan åka buss hem med om det är sent och båda är i stan (eller på HIF), det är även kul att stå och kolla ut genom sitt fönster för att se honom passera, och snabbt som fan ta upp kameran och smygfotografera honom.

De flesta andra grannarna är födda på stenåldern (inget illa alltså, lugnt och skönt) vilket resulterar att de inte är lika coola som mig. Men Pierre är fan rätt cool och inte född på stenåldern. När jag städar (okej händer inte allt för ofta) och jag öppnar alla fönster och pumpar musik på högsta, så är det bara Pierre av alla grannar som går ut i sin trädgård för att höra vilken låt det är och sen skriva på msn att det är kul att jag lyssnar på just den låten samt artisten, haha.

Igår när jag kom sparkcyklandes hem från Sture, så mötte jag Pierre. Vi stod och snackade en liten stund om allt möjligt. Vi bestämde att vi skulle ta två konservburkar och sätta ett rep i mellan, för att kunna kommunicera med varandra genom detta. Precis så som dom gör på film. Enda minuset med det är väl att Pierre ska väcka mig genom repet varje dag innan han går till jobbet klockan 6, haha betch.

Haha jag har ingen aning om varför jag skrev allt detta, men Pierre är en bra vän och förtjänar ett eget inlägg i Annabenas blogg. Pierre Stark (han är inte stark, utan han heter bara det i efternamn), you just got Annabenad!